Söndobbido med stor brainstorming
Söndag, söndag, söndag, söndag, söndag juva söndag.
Sitter här i soffan och lyssnar på digilistan med min bebis i knät.
Kan en söndag klockan ett bli bättre?
Troligen, fast inte för tillfället i min värld:
Sitter här i soffan och lyssnar på digilistan med min bebis i knät.
Kan en söndag klockan ett bli bättre?
Troligen, fast inte för tillfället i min värld:
Kaffet doftar utifrån köket och min mage kurrar till lite.
Snart ska den mättas med rostade mackor.
En matlåda kommer tas fram och åtnjutas vid mörkrets ankomst.
Även kommer ett debatt program att åskådas under dagens rörelse framåt.
Öppnande av kurslitteratur och en doft av nya böcker kommer slå mitt ansikte.
Jag kommer troligen må illa men allt det för en god sak.
Individuella arbetet har påbörjats och kommer få riktig fart idag.
Likaså min mage efter den kommande kopp kaffe nummer 5 vid klockan 17:00.
Ensam i lägenheten jag är så risken kan tas.
Att clementinen jag tar 17:00 kommer vara den sista i fruktskålen ökar troligen risken.
Men jag har inte dött av det tidigare. Troligen inte nu heller.
Snart ska den mättas med rostade mackor.
En matlåda kommer tas fram och åtnjutas vid mörkrets ankomst.
Även kommer ett debatt program att åskådas under dagens rörelse framåt.
Öppnande av kurslitteratur och en doft av nya böcker kommer slå mitt ansikte.
Jag kommer troligen må illa men allt det för en god sak.
Individuella arbetet har påbörjats och kommer få riktig fart idag.
Likaså min mage efter den kommande kopp kaffe nummer 5 vid klockan 17:00.
Ensam i lägenheten jag är så risken kan tas.
Att clementinen jag tar 17:00 kommer vara den sista i fruktskålen ökar troligen risken.
Men jag har inte dött av det tidigare. Troligen inte nu heller.
Ja där var vi i huvudet på en sjuksköterskestudent 4:e terminen.
Kan påpeka att det börjar gå in mer och mer i mitt huvud,
att det snart bara är ett år kvar tills man är färdig.
Fruktansvärd skräckblandad förtjusning.
Vart ska det bära av härnäst? Vem vet vem vet, kanske Göteborg?
Kan påpeka att det börjar gå in mer och mer i mitt huvud,
att det snart bara är ett år kvar tills man är färdig.
Fruktansvärd skräckblandad förtjusning.
Vart ska det bära av härnäst? Vem vet vem vet, kanske Göteborg?
Kommentarer
Trackback
